Gatubarn är barnarbetare, arbetarklassens barn!

 

Gatubarnen är idag symboler för mänskligt lidande, fattigdom, misär och den totala rättslösheten som miljontals barn upplever i en alt mer polariserade och krisdrabbade kapitalistiska världsekonomi. Gatubarn är och blir en av de mest utsatta grupper i de mänskliga samhällena.

 

I dagens Iran, ett land som är svårt särjade efter 24 års vansinnigt islamiskt styre, är gatubarn en allt vanligare företeelse och vi kan utav större tvekan påstå att de iranska gatubarnen är bland de mest utsatta gatubarnen i världen. Många av de dödas och töms på sina organ. Många av de tvingas sälja sin kropp på gatan eller sälja sina organ till sjukhusen för att kunna överleva(1). Många av de tvingas stanna långa tider i särskilda boxar så deras utveckling stoppas så att människor i allt större utsträckning känner medlidande med dem och på så sätt de skulle kunna bli lämpligare tiggare(2). De utnyttjas för att distribuera narkotika(3).

 

Enligt officiell publicerade statistik har antalet gatubarn i Iran på ett förvånande sätt mer än femtiodubblats under de senaste sex åren och från att ha legat på den höga nivån på 20000 under 1996, överstigit miljongränsen under 2002(4).

 

Vi vet att antalet gatubarn har utökat kraftigt i Iran. Vi vet att varje dag tvingas de iranska gatubarnen tvingas uppleva helvetet i sin vardag. Samtidigt vet vi att den iranska islamiska republiken gör ingenting positiv för att stoppa den omänskliga situationen. Tvärtom! Den iranska regimen har stängt de fåtal organ (såsom ”de gröna husen” och ”Reyhane center”) som har tidigare funnits och gett gatubarnen en hjälpande hand. Genom sitt agerande visar regimen hur oansvarigt den behandlar frågan om gatubarnen och hur den gång på gång bryter mot alla löften som givits till FN:s barnkonvention, ILO, Barnvalutafonden med flera.

 

Att gatubarnen finns, att gatubarnens blotta existens har orsakat många problem i samhället inte går att bestrida. En stor andel av barn under 15 år arbetar i mindre och större produktionsenheter i Iran. Till dessa tillkommer alla barn som arbetar i produktionsenheter med färre än fem anställda (ett exempel är barn som i den ”heliga” staden Qom hyr ut till ägare till mindre mattfabriker(5), alla barn som arbetar i familjens gård och mindre verkstäder och alla barn som tvingats arbeta i hemmen. Först när vi har en total bild av andelen arbetande barn i det iranska samhället kan vi få en förståelse om vår tids slavar och slavinnor. Först då kan vi förstå hur kapitalet skor sig på vår tidsålders små trälar.

 

Under de senare åren har man skrivit en hel del om de iranska gatubarnen och massmedier har publicerat tillförlitliga nyheter om denna företeelse men tyvärr har man låtit bli skriva om rötter till gatubarnens existens i samhället. Man berör frågan på ett ytligt sätt och därför de som verkligen vill göra något åt företeelsen får ingen möjlighet att få kännedom om verkligheten bakom frågans.

 

I stället för att söka de verkliga rötterna till företeelsen, i stället för att göra något åt dess verkningar, kallar de ansvariga dessa, samhällets olycksbarn, ”miserabla tiggare”, ”föräldralösa”, ”afghaner”, ”icke-tehranier” och på så sätt vill de komma förbi frågan och dess verkliga orsaker. Barnen kallas för ”individer med icke-produktiva arbete” och på så sätt omänskliggörs dem(6). De ansvariga vill gömma undan den verkliga sanningen: Gatubarnen (oavsett om de är från Tehran, Lorestan, Baluchestan, Kurdistan (eller andra provinser i Iran) oavsett om de är iranier eller har sitt ursprung i Afghanistan) är barn till arbetarklassen, barn till arbetslösa, lottlösa föräldrar, barn till de förtryckta folken som på grund av den rådande misären, på grund av den utbredda fattigdomen tvingats till gatorna eller till ohälsosamma arbeten. De omedelbara orsakerna till gatubarnens existens är många (arbetslösa, fattiga föräldrar, föräldralöshet, otrevliga skolor osv.) men dessa faktorer är ingenting annat än verkningar till problemets verkliga rot.

 

 Det  har gått 13 år sedan  Barnkonventionen antogs av FN:s general församling. Men fortfarande är det många barn som berövas sina mest grundläggande rättigheter. Med hänsyn till det dramatiskt ökande antalet gatubarn i Iran och med anledning till att den iranska islamiska republikanska regimen visar varken vilja, intresse eller lämplighet att ta itu denna väsentliga fråga har föreningen ”Stoppa barnarbete i Iran” beslutat intensifiera sina ansträngningar (till exempel genom att sprida information om den rådande situationen, genomföra namninsamlingar, ordna offentligt möte osv.) för att på en internationell nivå fördöma Islamiska republiken och ge stöd till de iranska gatubarnen. Vi uppmanar alla fackliga organisationer och fackföreningar, alla organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och barnens rätt och väl, alla politiska sammanslutningar och partier och alla demokratiska och frihetsälskande människor att underteckna vårt upprop och på så sätt hjälp oss för att uppnå de uppställda målen.

 

 

Susan Bahar

Ordförande i ”Föreningen Stoppa barnarbete i Iran”

20 november 2002

* * *

 

 

Upprop

 

Med hänsyn till att:

 

 

Med hänsyn till att:

 

 

För att sätta stopp för barnarbete och gatubarnens lidande i Iran kräver vi att:

 

 

* * *

 

Noter:

1) ”Hamid Motalaby lektor för Tehrans universitet” i BBC 19 okt. 2002

2) Zahra Moshtaq journalist i tidningen Hamshahry; Tehran, 16 nov. 2001

3) ”Sexuell exploatering av barn. Gäng grepps i Tehran.” En rapport i tidningen Sobhe Emruz, Tehran april 2000.

4) Tehrans gatubarn, Rapport från UNICEF (1377) 1998

 

En del andra intressanta fakta från rapporten:

Det ska betonas att situationen för gatubarn i Iran har sedan den ovannämnda rapporten publicerades försämrats. Detta faktum har visats i andra rapporter.

5) Sobhe Emruz April 2000.

6) ”300 000 barn under 15 arbetar i produktionsindustrin. Det kommer att fördubblas år 2001” från Alireza Mahjob Iranska arbetarhusets direktör år 2000.